Tiden ropar på dig!

Tre körer till text av Harry Martinson.
För blandad kör och cello. Sats tre även piano.
Durata ca 20 min

  1. Världsklockan
  2. Natt
  3. Hårt åskväder

Jag läser mycket poesi, ständigt på jakt efter texter att tonsätta. När jag hittar något där det kan finnas en möjlighet till musik gör jag ett streck i marginalen med färgpenna. Kanske en dag behöver just den dikten få toner, rytmer, klang.

I Harry Martinsons bok Dikter om ljus och mörker är det många färger och streck.

När jag 2013 skulle göra ett stycke för kör och cello valde jag inledningsdikten Världsklockan.; Tungt haven äter på tidens berg/ och bergen samlas i tidens hav. – 

Vilken storartad poesi!

Jag strök för fler dikter och tänkte att det kanske kan bli till fler stycken en dag.

Jag skriver gärna för röster och instrument, och kombination kör och cello är speciell. Cellons register är ungefär lika stort som körens gemensamma; från andrabasarnas låga c sträcker den sig upp till sopranernas högsta – och lite till.

Fem år senare var det då dags. En kördirigent och en cellist frågade igen efter ett stycke, som blev till två; Natt och Hårt åskväder. Tillsammans med Världsklockan bildar de en tjugo minuter lång svit, men varje stycke kan också framföras separat. 

Här något om varje stycke:

Världsklockan ger med sin stora pendel plats för stora svängningar och dramatik. Dikten, liksom musiken, talar upp djup och höjder, tiden som tickar.  Efter stor dramatik mot slutet kommer en coda som ska sjungas mycket svagt och med diffusa vokalljud: ”Skört, som efter katastrofen”, lyder karaktärsbeteckningen.

Natt. Här handlar det om en grönskande jordisk natt, där stjärnor syns i källan. Musiken är ljus i karaktär och klang. Bara sopraner, altar och tenorer sjunger. Basarna har paus. Och cellon får använda sitt allra ljusaste register med flageoletter.

Hårt åskväder. Här blir istället basarna framträdande, när himmelen svartnar och mörker rasar ner över mörker. Jag behövde klangligt förstärka satsen med ett piano, som mullrar med mörka glissandi och cluster. Slutet är intensivt, när ”Slagregnet störtar ner/ genomrutet av dån. Åskvädret avlägsnar sig sakta, och till sist dör dånet bort.

15 februari 2021

Karin Rehnqvist


Natt och Hårt åskväder är komponerat med stöd från Helge Axelssons stiftelse.

Texter

  1. Världsklockan (8 min)

Tungt haven äter på tidens berg

Och bergen samlas i tidens hav.

Där skogen fanns djupnar fiskens dalar.

Där haven låg susar skogen sval.

Världsklockor tickar och rymden glimmar.

Allt växlar läge och ordningstal.

Dock är de räknade, världens timmar

På Gaurisankar, i havets dal.

Någon sade: tiden ropar på dig.

Du svarade då: jag känner den och känner den ej.

Tiden är ett odjur med tusen huvuden.

Vilket av huvudena ropar på mig.

Så många vägar att gå

men alla slutar i en större:

den som med kraften att dra till sig de vilsna

på en och samma väg vilseför dem alla

  1. Natt (4 min) 

Böj dig och se. Det finns stjärnor i källan.

Mellan ormbunkars speglade blad

tyst den glimmande Venus lyser.

Det är en grönskande jordisk natt.

Stjärna vid stjärna tittar fram

Klart som genom ett fönster i jorden.

  1. Hårt åskväder (8 min)

Himmelen svartnar.

Som stycken av multnande tjärpapp

rasar mörker ner över mörker.

Till en oformlig stack av svärta

hopas natten på stranden.

Men när mörkret tynger som mest

hugger blixtens gula yxa i ett träd.

Slagregnet störtar ner

genomrutet av dån.


Världsklockan är komponerat 2013. Natt och Hårt åskväder 2021

Hela sviten Tiden ropar på dig uruppförs under Svensk Musikvår 2021, den 27 mars på Musikaliska i Stockholm.

Medverkande: Gustaf Sjökvists Kammarkör, Mattias Rodrick, cello, Anna Christensson, piano, Florian Benfer, dirigent