1989 skrev Karin Rehnqvist verket Puksånger – lockrop, för två röster och pukor, komponerat för Falun folkmusikfestival. Stycket innehåller traditionella svenska folkvisetexter och finska ordspråk kombinerat med dikter av William Blake och Maria Sabina.
1994 gjordes en inspelning med sångerskorna Lena Willemark och Susanne Rosenberg och Helena Gabrielsson, slagverk. Finns med på skivan Davids Nimm (Phono Suecia). Ett ikoniskt stycke i en lika ikonisk inspelning.
30 år senare, i september 2024, blev det dags för en ny inspelning.
Nu i NRK:s Store Studio, Oslo. Nu med sångerskorna Ulrika Bodén och Berit Norbakken samt slagverkaren Rune André Halvorsen på pukor. I mitten av september blev det först en studioinspelning för NRK – sänds onsdagen den 25 september 2024 i NRK – därefter en en skivinspelning för LAWO Classics.
Texter i Puksånger – lockrop
1. Det for två vita duvor allt upp till himlens höjd,
och när dem kom tillbaka så var dem vänd till tre.
(Svensk traditionell)
jag börjar i vattnets djup, sägs det
jag börjar där det ursprungliga
träder fram, sägs det –
vad som är av värde är ceremonin,
sägs det,
vad som är av värde är guld,
sägs det,
jag skådar in i
tingens innersta
och undersöker, sägs det, fotens spår,
jag är stigen av sav och dagg,
sägs det,
på detta sätt lärs det ut åt våra barn,
sägs det,
på detta sätt lärs det ut åt vårt folk,
sägs det, det är hälsa och liv, sägs det,
vi vill inte… bryta vårt förbund, sägs det,
inte bryta våra rötter med sav och dagg, sägs det,
våra rötter av grönska och klarhet.
(Maria Sabina, mexikansk schamansk skald, tolkad av Artur Lundkvist)
2. Tchi olwåt… o s v (Text utan semantisk innebörd, av tonsättaren)
Finska ordspråk om kvinnan. Sjungs på finska:
Kvinnan har långt hår och kort sinne
Kvinnans skratt och hönans sång bådar inte gott
Kvinnan först om så i snödrivan eller på svag is
Om kvinnan spenderar ved, så går det också åt grötmjöl
Kvinnans vrede är som i varma filtar
Kvinnan är aldrig s å ful som när hon stoppar strumpor
När kvinnan visslar, skrattar djävulen
3. Det växte upp en lilja i gröndalen,
liksom en blomstertärna de upprann,
jag stannade och säg på denna tärnan,
till dess att tårarna på mina kinder ränn.
Lilla vännen har mig övergivit,
därför att jag så fattiger är,
därför så har han sökt sig nu en annan,
som rikare och bättre är än jag.
Men Lasarus han var väl alltför fattig,
därför så fick han lida här stort tvång,
därför så fick han ståtelig begravning,
och änglarna i himmelen dem sjöng.
(Svensk traditionell)
Det evigt kvinnligt suckade! Det hördes över hela jorden.
(William Blake, ur En sång om frihet, tolkad till svenska av Folke Isaksson)
