På natten, när allt är tyst omkring oss, är vår hörsel känsligare. Vi måste sjunga eller tala varsammare, lite svagare, och med en annan inställning:
Nu är det natt över jorden
darrande stjärna gläns …
Jag skrev detta stycke först för barnkör. Det börjar med en visartad enkel melodi i kanon. Så kommer en understämma till, ett vaggande ostinato. Det upprepas om och om igen.
Jorden, natt över jorden …
Natten, stjärnorna, mörkret, mullen. Dikten rymmer så vackra suggestiva ord om vår verklighet och vår gemensamma färd i universum .
Nu är det natt över jorden.
Darrande stjärna, gläns!
Världarna vandra så fjärran.
Mörkret är utan gräns.
Marken och mullen och mörkret,
varför älskar jag dem?
– Stjärnorna vandra så fjärran.
Jorden är människans hem
– Erik Blomberg
