Till Ängeln med de brinnande händerna är en dramatiserad konsert för damkör, soloröst och instrument (oboe, flöjt, 2 celli)
Utgångspunkten är två damkörstycken av Karin Rehnqvist:
ett med oboe, Till Ängeln med de brinnande händerna (med text av Björn von Rosen),
och ett körstycke a cappella, Triumf att finnas till (med text av Edith Södergran).
Till detta fogas musik av Karin Rehnqvist med material för musikerna och damkör i olika kombinationer. Allt vävs ihop till en helhet och förstärks med enkel och effektiv regi samt ljussättning.
Projektet finansierades genom Konstnärsnämndens samarbetsprojekt för musiker och tonsättare. Kulturfonden i Uppsala bidrog till kören La Cappellas instudering av verket.
Musikexempel:
Samtliga texter:
The raven himself is hoarse
The raven himself is hoarse
That croaks the fatal entrance of Duncan
Under my battlements. Come, you spirits
That tend on mortal thoughts, unsex me here,
And fill me from the crown to the toe top-full
Of direst cruelty! make thick my blood;
Stop up the access and passage to remorse,
That no compunctious visitings of nature
Shake my fell purpose, nor keep peace between
The effect and it! Come to my woman’s breasts,
And take my milk for gall, you murdering ministers,
Wherever in your sightless substances
You wait on nature’s mischief! Come, thick night,
And pall thee in the dunnest smoke of hell,
That my keen knife see not the wound it makes,
Nor heaven peep through the blanket of the dark,
To cry ‘Hold, hold!’
– Lady Macbeth from Macbeth by William Shakespeare
Korpen själv är hes
Som kraxar fram att Duncan snart ska sova
Sin sista natt hos mig. Så kom, ni andar
Som dödens tankar styr, riv ut mitt kön
Och fyll mig nu från hjässan ner till tårna
Med vidrig grymhet! Gör mitt blod så tjockt
Att inga samvetskval kan slippa genom
Och smitta hjärtat med betänkligheter
Som grumlar sikten från beslut till handling
Med mänsklig svaghet. Kom till mitt bröst,
Ni mordänglar, och gör min mjölk till galla,
Kom, var ni än förvaltar jordens fasor
I osynlig gestalt. Kom, mörka natt,
Svep in dig i en helvetesrök, så inte
Min vassa kniv kan se det sår den gör
Och ingen himmel kika genom täcket
Och ropa “Vänta!” –
– Lady Macbeths monolog ur Shakespeares drama Macbeth, översättning Göran O Eriksson
Till Ängeln med de brinnande händerna
Sänk dig ner, en gång, mot jordens rund
du högt förbiflygande ängel med brinnande händer.
Under de många vintrar som följt på varandra
har våra ögon och läppar alltmer frusit samman.
Berör oss bara, en gång, med dina glödande handflator;
tryck dem bara helt lätt mot våra nedisade ansikten.
Och låt oss sedan sova lugnt
i askan som blir kvar efteråt.
– Björn von Rosen
I dina ögons klara morgonljus
mitt hjärta vaknar – allt är ljus
I dina läppars höga kärlekssång
min glädje brusar – allt är sång.
I dina händers mjuka fågelbo
min oro somnar – allt är ro.
– Erik Blomberg 1920
Rys, hisna, skälf
Rys, hisna, skälf, bäfva, darra kropp och leder
Res upp mitt hår:
min tankar stiger neder
Til afgrunds djup
och ser hvad qval där är…
– Lasse Lucidor, ur 1695 års psalmbok (något moderniserad)
Ling linge logen
Ling linge logen
tolfte man i skogen
Bjällekoa bunna
Fy hunnar hänga
Locka mig långt uti Dårefjället gör de
där varken vatten eller vete
Där gror löken
där gal göken
Där är bätter än här
där är flickor att leka med
– vallvisa efter Lena Larsson, Ytterbyn, Bohuslän
Mätarlarven
Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad
och spanar mot evigheten:
evigheten är alldeles för stor idag
alldeles för blå och tusenmila
Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad
och mäter upp mitt gröna körsbärsblad
– Werner Aspenström
Det mörknar över landet
Det mörknar över landet och aftonen nalkas
mörker ser jag stiga ur omätliga djup
snart skall det famna mig
jag vandrar mot natten.
Snart kommer det sista stora mörkret
svepande över fjällets toppar
och över mitt sinne.
– trad. samisk
Ingenting
Var lugn mitt barn, det finnes ingenting,
och allt är som du ser: skogen, röken och skenornas flykt.
Någonstädes långt borta i fjärran land
finnes en blåare himmel och en mur med rosor
eller en palm och en ljummare vind –
och det är allt.
Det finnes icke något mera än snön på granens gren.
Det finnes ingenting att kyssa med varma läppar,
och alla läppar bli med tiden svala.
Men du säger, mitt barn, att ditt hjärta är mäktigt,
och att leva förgäves är mindre än att dö.
Vad ville du döden? Känner du vämjelsen hans kläder sprida
och ingenting är äckligare än död för egen hand.
Vi böra älska livets långa timmar av sjukdom
och trånga år av längtan
såsom de korta ögonblick då öknen blommar.
– Edith Södergran
Triumf att finnas till
Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten.
Jag är en del av alltets stora kraft,
en ensam värld inom miljoner världar,
en första gradens stjärna lik som slocknar sist.
Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!
Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror
och höra nattens tysta flod
och stå på berget under solen.
Jag går på sol, jag står på sol,
jag vet av ingenting annat än sol.
Tid – förvandlerska, tid – förstörerska, tid – förtrollerska
kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro
som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa i havet?
Tid – du mörderska – vik ifrån mig!
Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen
och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.
– Edith Södergran
