Till startsidan www.karin-rehnqvist.se ›

Vishetens lov

för två barnröster och blandad kör

– Från evighet
– Mätarlarven
– En broder mer
– Ej blir det natt
Texter >

 

När jag för två år sedan lyssnade till luciakonserten i Berwaldhallen, blev det för mig som en naiv bild av paradiset. 200 barn och ungdomar inte bara sjöng som änglar, utan såg också ut som sådana med ljus och i vita kläder. Då liksom nu medverkade Nacka musikklasser och Radiokören, och också det mötet tyckte jag var oerhört fint. l musiken blir det tydligt att alla generationer verkligen behövs – vi låter ju faktiskt oslagbart olika!

 

Att komponera något för Radiokören till detta tillfälle har därför varit mycket engagerande, och förstås, en stor utmaning. Traditioner är inte att leka med!
Mina grundtankar: Vad är Lucia? Jo, en av de mörkaste dagarna på året (enligt den gamla julianska kalendern hade det skett en förskjutning så att man trodde att den faktisk var den längsta) kommer Lucia med ljus och hopp. Och, ännu vackrare, det är barnen som kommmer med ljuset och hoppet. Alltså måste de vuxna, här representrerade av Radiokören, tala om mörkret och allvaret, och på så vis lyfta fram barnens ljus än mer. Jag fann en text om evigheten:

Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända från jordens urtidsdagar. Innan djupen var till, blev jag född, innan källor ännu fanns, fyllda med vatten.

Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna fanns, blev jag född.

(Ur Vishetens lov, Ordspråksboken 8.23-25)

 

I bibeln är det visheten som talar, men för mig gäller det oss alla; från evighet är vi alla insatta. Men, jag ville ju också att detta verkligen skulle bli ett möte mellan barn och vuxna. Hur få till det? Förlösande för hela stycket blev när idén dök upp att mellan varje sats låta två barn ställa frågor till vuxenkören; om mörker, ljus, kärlek och oändlighet.

 

Andra satsen handlar också om evigheten, men ur ett helt annat perspektiv, nämligen den lilla mätarlarvens:

Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad och spanar mot evigheten: evigheten är alldeles för stor i dag alldeles för blå och tusenmila. Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad och mäter upp mitt gröna körsbärsblad.

(Werner Aspenström)

 

Så följer Stig Dagermans kända text:

Jorden kan du inte görs om.
Stilla din häftiga sjäL
Endast en sak kan du göra: en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket
att själva själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre betyder en broder mer.

noter23mini