Till startsidan www.karin-rehnqvist.se ›

noter23mini

Vishetens lov

1. Från Evighet

Barn: Vem tänder solen? Vem sänder mörkret? Vem fäster stjärnorna i skyn? Vem kan räkna regnets droppar? Vem kan räkna havets sandkorn? Vem kan räkna evighetens dagar?

(Karin Rehnqvist).

 

Kör: Från evighet är jag insatt, från begynnelsen,

ända från jordens urtidsdagar.

Innan djupen var till, blev jag född,

innan källor ännu fanns, fyllda med vatten.

(Ordspråksboken 8:23–24)

 

2. Mätarlarven

Barn: Vem födde daggens droppar? Vem gav liv åt himmelens rimfrost? Vem kan se oändlighetens djup? Hur stor är rymden? Hur hög är himlen? Tar det oändliga aldrig slut?

(Karin Rehnqvist).

Kör: Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad

och spanar mot evigheten:

evigheten är alldeles för stor idag

alldeles för blå och tusenmila

Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad

och mäter upp mitt gröna körsbärsblad

(Werner Aspenström)

 

3. En broder mer

Barn: Vad är kärlek? Vem är fattig? Vem är jag? Vad är en människa?

Kör: Människa, mänsklighet, mänskogestalt, mänskokropp, mänskoröst, människoliv, mänskobarn, mänskovärde…

(Karin Rehnqvist).

 

Kör: Jorden kan du inte göra om

Stilla din häftiga själ

Endast en sak kan du göra:

en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket

att själva stjärnorna ler.

En hungrande människa mindre

betyder en broder mer.

(Stig Dagerman)

hungrande, törstande, sovande, älskande...

 

4. Ej blir det natt

Barn: Varför måste man sova om natten? Vem bestämmer på jorden? Vem säger att sanningen alltid riktig? Vem vet vad som är rätt eller fel? Varför kan man bli sjuk? Varför måste man dö, och vart kommer man då? Varför måste man dö?

(Karin Rehnqvist)

 

Kör: Ej blir det natt

fast ögat icke bländas

Ej blir det natt

i höga cedrars land

där döda sova

vid varandras sida

som gråa lindebarn

sin väntans stund

Ty andra lyktor

hänga där i träden

och driva plantor fram

av annorlunda glans,

och fjärilen, ur gråa

lindor flugen,

får dricka vindar där

som ej på jorden fanns

Ej blir det natt

fast ögat icke bländas

Ej blev det natt

(blott denna sol försvann)

(Werner Aspenström)