Raven chant

RAVEN CHANT

för kammarensemble

 

durata ca 12 min

Korpen är med sin svarta färg och karakteristiska läte en mytisk fågel. I vår fornnordiska mytologi hade guden Oden två korpar som flög ut i världen och inhämtade kunskap.

Hos folkslag runt polcirkeln har korpen haft med solen att göra. Antingen har den stulit solen eller skaffat fram den. Den svarta färgen gjorde att den också förknippades med sin motsats, solen.

Språkligt pratar vi om ”olyckskorpar” och korpen var förr dödens fågel. Den ansågs komma med dödsbud.

Men korpens sång då? ”Hes som en korp”, säger vi, men det är lite orättvist. Korpen har inte bara ett sätt att låta på, utan kan variera sig. Många läten är riktigt klangfulla.

I Raven Chant sjunger och ropar saxofonen och trumpeten ihop. På sidorna svarar

oboen och klarinetten. I ett mellanspel tar fagotten vid och ropar över en bordun

av låg kontrabas och bastrummeljud, likt en stor humla. Pianot spelar en viktig roll med stora cluster som tar över och avbryter flödet. I sista satsen ramlar allt ned i ett stort djup, varur sedan stycket avslutas.

”När korpen vitnar och svanen svartnar”. Där, på en magisk plats, kan det omöjliga inträffa. Eller?

Raven Chant är komponerat till Either/Or för en porträttkonsert på Miller Theatre i New York i mars 2012.

Karin Rehnqvist

Raven Chant är besläktad med det sceniska ”När korpen vitnar” som innefattar sång. Det är kortare och kanske vildare, men med samma DNA.