Rädda mig ur dyn / Jag lyfter mina händer

RÄDDA MIG UR DYN
JAG LYFTER MINA HÄNDER

för sopran och altsaxofon

 

Rädda mig ur dyn är ett kort, laddat stycke, som handlar om ropet: ropet utåt – starkt, för att påkalla uppmärksamhet och höras långt, och ropet inåt – samlat, nästa ljudlöst, som en bön.

Sångerskan kular, dvs använder en sångteknik som förr användes utomhus på fäbodar, för att locka på djur och kommunicera över långa avstånd. Tillsammans med altsaxofonen skapar detta en mycket speciell och säregen klang.

Rädda mig ur dyn komponerades till invigningen av Världsmusikdagarna i Stockholm 1994, och framfördes på Wasamuséet med musikerna ståendes på regalskeppet Wasas däck. Stycket var tänkt att anspela på skeppets undergång 1628, men fick en plötslig och tragisk auktualitet på grund av Estonia-katastrofen, som inträffade några dagar tidigare.

 

Jag lyfter mina händer är både en pendang och motsats; ett volymmässigt ovanligt svagt stycke, där åhöraren rent bokstavligt får vända sina öron mot musikerna för att höra.

Båda dessa stycken utgår fritt från gamla folkliga koraler, men sträcker ut registret; högt och lågt, starkt och svagt prövas till det yttersta.

Jag lyfter mina händer slutar i en linje rakt upp i tomma intet (evigheten)*

*välj själv

 

Karin Rehnqvist, 2/11 2000