Projektet Till Ängeln med de brinnande händerna 

Till Ängeln med de brinnande händerna är en dramatiserad konsert för damkör, soloröst och instrument (oboe, flöjt, 2 celli) 

Utgångspunkten är två damkörstycken av Karin Rehnqvist:
ett med oboe, Till Ängeln med de brinnande händerna (med text av Björn von Rosen),
och ett körstycke a cappella, Triumf att finnas till (med text av Edith Södergran). 

Till detta fogas musik av Karin Rehnqvist med material för musikerna och damkör i olika kombinationer. Allt vävs ihop till en helhet och förstärks med enkel och effektiv regi samt ljussättning.

Projektet finansierades genom Konstnärsnämndens samarbetsprojekt för musiker och tonsättare. Kulturfonden i Uppsala bidrog till kören La Cappellas instudering av verket.

Musikexempel:

 

Samtliga texter:


The raven himself is hoarse
 
The raven himself is hoarse
 
That croaks the fatal entrance of Duncan
 
Under my battlements. Come, you spirits
 
That tend on mortal thoughts, unsex me here,
 
And fill me from the crown to the toe top-full
 
Of direst cruelty! make thick my blood;
 
Stop up the access and passage to remorse,
 
That no compunctious visitings of nature
 
Shake my fell purpose, nor keep peace between
 
The effect and it! Come to my woman’s breasts,
 
And take my milk for gall, you murdering ministers,
 
Wherever in your sightless substances
 
You wait on nature’s mischief! Come, thick night,
 
And pall thee in the dunnest smoke of hell,
 
That my keen knife see not the wound it makes,
 
Nor heaven peep through the blanket of the dark,
 
To cry ’Hold, hold!’
 
– Lady Macbeth from Macbeth by William Shakespeare
 
 
Korpen själv är hes
 
Som kraxar fram att Duncan snart ska sova
 
Sin sista natt hos mig. Så kom, ni andar
 
Som dödens tankar styr, riv ut mitt kön
 
Och fyll mig nu från hjässan ner till tårna
 
Med vidrig grymhet! Gör mitt blod så tjockt
 
Att inga samvetskval kan slippa genom
 
Och smitta hjärtat med betänkligheter
 
Som grumlar sikten från beslut till handling
 
Med mänsklig svaghet. Kom till mitt bröst,
 
Ni mordänglar, och gör min mjölk till galla,
 
Kom, var ni än förvaltar jordens fasor
 
I osynlig gestalt. Kom, mörka natt,
 
Svep in dig i en helvetesrök, så inte
 
Min vassa kniv kan se det sår den gör
 
Och ingen himmel kika genom täcket
 
Och ropa ”Vänta!” –
 
– Lady Macbeths monolog ur Shakespeares drama Macbeth, översättning Göran O Eriksson

 
Till Ängeln med de brinnande händerna
 
Sänk dig ner, en gång, mot jordens rund
 
du högt förbiflygande ängel med brinnande händer.
 
 
Under de många vintrar som följt på varandra
 
har våra ögon och läppar alltmer frusit samman.
 
 
Berör oss bara, en gång, med dina glödande handflator;
 
tryck dem bara helt lätt mot våra nedisade ansikten.
 
 
Och låt oss sedan sova lugnt
 
i askan som blir kvar efteråt.
 
– Björn von Rosen
 
 
I dina ögons klara morgonljus
 
mitt hjärta vaknar – allt är ljus
 
I dina läppars höga kärlekssång
 
min glädje brusar – allt är sång.
 
I dina händers mjuka fågelbo
 
min oro somnar – allt är ro.
 
– Erik Blomberg 1920

 
Rys, hisna, skälf
 
Rys, hisna, skälf, bäfva, darra kropp och leder
 
Res upp mitt hår:
 
min tankar stiger neder
 
Til afgrunds djup
 
och ser hvad qval där är…
 
– Lasse Lucidor, ur 1695 års psalmbok (något moderniserad)

 
Ling linge logen
 
Ling linge logen
 
tolfte man i skogen
 
Bjällekoa bunna
 
Fy hunnar hänga
 
Locka mig långt uti Dårefjället gör de
 
där varken vatten eller vete
 
Där gror löken
 
där gal göken
 
Där är bätter än här
 
där är flickor att leka med
 
– vallvisa efter Lena Larsson, Ytterbyn, Bohuslän

 
Mätarlarven
 
Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad
 
och spanar mot evigheten:
 
evigheten är alldeles för stor idag
 
alldeles för blå och tusenmila
 
Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad
 
och mäter upp mitt gröna körsbärsblad
 
– Werner Aspenström

 
Det mörknar över landet
 
Det mörknar över landet och aftonen nalkas
 
mörker ser jag stiga ur omätliga djup
 
snart skall det famna mig
 
jag vandrar mot natten.
 
 
 
Snart kommer det sista stora mörkret
 
svepande över fjällets toppar
 
och över mitt sinne.
 
– trad. samisk

 
Ingenting
 
Var lugn mitt barn, det finnes ingenting,
 
och allt är som du ser: skogen, röken och skenornas flykt.
 
Någonstädes långt borta i fjärran land
 
finnes en blåare himmel och en mur med rosor
 
eller en palm och en ljummare vind –
 
och det är allt.
 
Det finnes icke något mera än snön på granens gren.
 
Det finnes ingenting att kyssa med varma läppar,
 
och alla läppar bli med tiden svala.
 
Men du säger, mitt barn, att ditt hjärta är mäktigt,
 
och att leva förgäves är mindre än att dö.
 
Vad ville du döden? Känner du vämjelsen hans kläder sprida
 
och ingenting är äckligare än död för egen hand.
 
Vi böra älska livets långa timmar av sjukdom
 
och trånga år av längtan
 
såsom de korta ögonblick då öknen blommar.
 
– Edith Södergran

 
Triumf att finnas till
 
Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten.
 
Jag är en del av alltets stora kraft,
 
en ensam värld inom miljoner världar,
 
en första gradens stjärna lik som slocknar sist.
 
Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!
 
Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror
 
och höra nattens tysta flod
 
och stå på berget under solen.
 
Jag går på sol, jag står på sol,
 
jag vet av ingenting annat än sol.
 
 
 
Tid – förvandlerska, tid – förstörerska, tid – förtrollerska
 
kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro
 
som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa i havet?
 
Tid – du mörderska – vik ifrån mig!
 
Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen
 
och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.
 
– Edith Södergran