Hur det blev
PASSIONSSPEL – SOM FYRA SPORTER
Som att lägga ett stort pussel. Så var det att komponera Passionsspel. Det tog mig 11 år.
Inte för att bitarna var så förskräckligt många, men de förändrades under arbetets gång och måste ständigt slipas om. Mycket måste också prövas men sedan sorteras bort, så att till sist endast de bitar som var absolut nödvändiga var kvar. Det tar tid att jobba sig till klarhet.
Första pusselbiten var librettot. Det innehöll en förbluffande text, och också roliga idéer vad gäller musikens form. Att framföra ett relationsdrama som fyra sporter är inspirerande. Textens tyckte jag mycket om, men dess ljud krävde ett arbetssätt jag inte var van vid, ett lätt handlag. Det tog tid att finna.
Andra pusselbiten var de konkreta ljuden. Jag sökte i Sveriges Radios enorma ljudarkiv, och fann många delikata, roliga och häftiga; brunstig kronhjort, ett barns andning, rodd, fågelljud, olika sorters rinnande vatten, klockor, tiger mm.
Sången måste ständigt prövas mot ljuden, och här uppstod PROBLEMET. Varje gång jag gick in i studion hade tekniken förändrats. Från analogt till digitalt, från mångkanalsbandspelare till datorer. HJÄLP! Att läsa manualer är inte mitt stora intresse. Till viss del kunde jag få hjälp, men för att få det exakt som jag ville måste jag till mesta delen kunna jobba själv.
Sist komponerade jag satserna för stråkorkester, snabbt, kraftfullt och exakt. De hade legat länge och mognat.
Inspelningarna, ÄNTLIGEN!, var en enda stor glädje, med laddade, lekfulla sångare, och en kör och orkester som sjunger och spelar för fullt.
Två veckors efterarbete i studion, där pusslet till sist skulle läggas på plats, och violà – Passionsspel!
5/3 2001
Karin Rehnqvist
