LAMENTO – RYTMEN AV EN RÖST

för symfoniorkester

 

1. Lamento

2. Chorale Furioso

 

[programkommentar av Tithi Hahn]

I flera års tid har Karin Rehnqvist försökt renodla vad detta egentligen är, och trots ett flertal verk med rösten i centrum, är det ingen tillfällighet att Filharmonikernas beställningsverk av Karin Relmqvist fått undertiteln Rytmen av en röst. Den hörs och undersöks bäst just i instrumentala klanger – från de riktigt höga registren till de dova, djupa. Ljud som hörs av kroppen.

 

Styckets utgångspunkt finns i kontrasten, eller snarare dialogen, mellan mörker och ljus, mellan långt borta och nära, men också mellan vänster och höger i rummet. Ett klangligt nav finns i partitur såväl som i musikernas placering, och längst ut på ekrarna horn, trombon och slagverk.

 

Verket är tvåsatsigt. Det inledande lamentot utgår från en klagande gest, en enkel musikalisk formel presenterad av trombonen och kommenterad av träblås och slagverk. Tekniken har Karin Rehnqvist genom åren gjort till ett signum – de korta melodierna som uppgår i något större eller bara slutar tvärt, som ropen från en minaret.

 

Kontrasterna och tempot ökar och ett högt gällt klagande – nästan som en kulning – dör bort och lämnar plats för en kort dans. Satsens storform är uppbyggd som en fallande rörelse, där trummorna finns som en hjärtrytm med sina slag. Andra satsen är en Chorale Furioso. De folkmusikanknutna formler som, delvis fördolda, finns genom hela stycket, är tydliga i denna furiösa koral. Satsen bygger på en folklig koral – en gammal begravningspsalm. Melodin presenteras av flöjt och oboe, och den skaver sig fram, vilande på en bourdun i horn och trombon. Koralens verser blir alltmer vredgade, och när vreden tar slut finns bara fallandet kvar.

 

Lamento – Rytmen av en röst slutar kammarmusikaliskt, och handlar mer om uttryck och artikulation än om toner och melodier.

Tithi Hahn

 

Previous post Kast
Next post Ljus av ljus