All Those Strings!

Till Kronoskvartetten och Ritva Koistinen

 

ALL THOSE STRINGS!

for string quartet and kantele

 

1. Night Strings

2. Cross Strings

3. Thin String – Little Song

4. Joy Strings

 

Världen består av strängar. Som små, små, vibrerande maskar, öppna eller slutna, bygger de upp vårt universum. Om detta berättar den naturvetenskapliga strängteorin.

När jag först hörde talas om strängteorin såg jag något helt annat för mitt inre. I stället för mikroskopiskt små maskar såg jag vackra, långa strängar uppspända i rymden, ja över hela universum. Det fick genast igång min fantasi. Vilken fantastisk musik strängarna måste alstra, om vi bara kunde höra den!

 

I detta stycke handlar det om 54 konkreta och ytterst synliga strängar. Kantelen har 38 och stråkinstrumenten 4 var. Strängarna är av metall och av senor. På kantelen sätts de i vibration med hjälp av fingrar, plektrum eller naglar. På stråkinstrumenten stryks oftast strängen igång med hästtaglet på en stråke. Men också här kan man knäppa med fingrarna (pizzicato) eller slå på strängen med träet på stråken. Allt detta låter förstås olika. Och var på strängen man spelar påverkar också klangen. Nära greppbrädan blir tonen lite mer dämpad och matt. Nära stallet blir klangen mer övertonsrik. Variationerna är många, många.

 

Violin, viola och cello behöver knappast någon presentation. Men kantelen, den finska cittran, kanske inte alla känner till? Det är ett uråldrigt instrument. I sin enklaste form består kantelen av fem strängar uppspända över en urgröpt trälåda. Den sortens kantele används fortfarande, men det har kommit varianter, också en elektrisk. Här används en utvecklad konsertkantele. Liksom på konsertharpan kan man stämma upp eller ner varje sträng en halv ton genom ett fiffigt system av stäm-klaffar. Kantelen är mycket klangrik. Den har lång efterklang, upp till 15 sekunder. Det innebär att musikern måste jobba aktivt med att dämpa det som inte ska klinga kvar.

 

All Those Strings! heter detta stycke och här klingar nu alla 54 synliga strängar i olika kombinationer. Och de mikroskopiskt osynliga strängarna jag talade om i början vibrerar säkert också med. De existerar enligt de senaste naturvetenskapliga teorierna i 9 dimensioner!

 

– Karin Rehnqvist

 

All Those Strings! är beställt för Kronoskvartetten och Ritva Koistinen av Stockholms Konserthus och Barbro Osher Pro Suecia Foundation.
Första framförandet i Stockholms Konserthus den 9 maj 2014.

 

 

ALLA DESSA STRÄNGAR!

för stråkkvartett och kantele

 

1. Nattsträngar

2. Motsträngs

3. Tunn sträng – liten visa

4. Glädjesträngar

 

 

 

Andrum

ANDRUM

för två sångerskor, två slagverkare och trombonist

 

Andrum påbörjades vintern 1991-92 som jag tillbringade dels i Tanzania, dels på Stadsteatern i Stockholm, där jag jobbade med häxorna i Shakespeares Macbeth. Upplevelsen av en andlighet som genomsyrar kulturen i Tanzania grep mig djupt. Kristendomen ställd i ljuset mot andra religioner i Afrika gav helt nya perspektiv. Jesus, häxorna, vem var farlig och hur är man farlig idag? Konsten, måste inte den vara farlig och utmanande? Någonstans i spänningsfältet mellan mystik, myt, andlighet, kristendom och vardagsbestyr funderar jag och ställer frågor om livet.

Andrum ingick i ”Hetluft”, ett samarbete med skulptören Lenny Clarhäll.

 

– Karin Rehnqvist

Texter:

”Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta,

jag var törstig och ni gav mig inget att dricka,

jag var hemlös och ni tog inte hand om mig,

jag var naken och ni gav mig inga kläder,

sjuk och i fängelse och ni besökte mig

inte.”

 

”Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig

eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse

och lämnat dig utan hjälp?”

 

”Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa mina minsta,

det har ni inte heller gjort för mig.”

 

(Matteusevangeliet 25:42-45)

 

I sina darrande händer mottog

hon med ett vrål den

nyfödda skräcken

Ty allting som lever är Heligt!

(Ur ”En sång om frihet” av William Blake, tolkad av Folke Isaksson)

 

”Paddan ropar”

”Kommer!”

(ur Macbeth av William Shakespeare; om paddor kan man också läsa i Andra Mosebok, kap. 8)

Anrop – Inrop – Utrop

ANROP – INROP – UTROP

för kammarensemble

 

Stycket är tänkt att inringa en konsert, så att ANROP spelas först, INROP som en kort signal direkt efter paus, och UTROP avslutar konserten.

Däremellan spelas annan musik.

Utrop kan också spelas som separat stycke.

 

Komponerat för KammarensembleN till Huddersfield Contemporary Festival 1997.

Beställt av Svenska Rikskonserter.

 

 

 

Arktis Arktis!

ARKTIS ARKTIS!
för orkester

 

durata ca 32 min

1. Att bryta isen/ Breaking the Ice (ca 11 min)

2. Mellan rymd och hav / Between Sky and Sea (ca 10 min)

3. Genom mörker/ Interlude in Dark (ca 2,5 min)

4. Längtan/ Yearning (ca 7,5 min)

 

Sommaren 1999 fick jag följa med den svenska polarexpeditionen ”Tundra nordväst” upp till norra Kanada. Under en månad bodde jag på en isbrytare och flögs ibland iland med helikopter, för att följa forskarnas arbete med att studera tundran. Naturen, ”det stora vilda”, ljuset, det ofta snabbt skiftande vädret, allt var överväldigande upplevelser, som sedan jag kom hem krävde att få ta musikalisk form.

Första satsen handlar om de vidsträckta vyerna, horisonterna, den dallrande luften när varmt och kallt möts. Och isen. Så fascinerande! Kraftfull och oerhört varierad både till form och färg. Inte alltid vacker. Inte alltid vit. När den bröts skapades stor dramatik.

I andra satsen byts perspektivet till detaljerna på tundran ; de små men färgstarka blommorna, träden som man faktiskt går på, eftersom de ligger ner för att överleva, fågelbona lagda direkt på marken, men ändå nästan omöjliga att upptäcka. Och glittret, skimret – så intensivt ”mellan rymd och hav”.

Så går vi i för en kort stund in i mörkret. Även om jag var i Arktis mitt i sommaren kunde plötsligt lågtryck och dimman omsluta oss med tungt gråvädersmörker och huvudvärk. Att hålla sig vaken var nästan omöjligt, när sömnen ilade runt i varenda nerv i kroppen.Detta mellanspel ”genom mörkret” för oss tillbaka till början och att bryta isen igen.

Till sist kommer ”Längtan”. Rytmiska stråkar, löpningar uppåt i blåset, som leder till en sång, en jublande sång inifrån.

 

Stycket är komponerat för Svenska och Skotska Kammarorkestern, hos vilka jag under fyra år är ”composer in residence”. Delarna har bildat en kedja mellan

Skottland och Sverige; första uruppfördes i Örebro i mars 2000, första och andra spelades i Skottland i samma höst, och 2001 uppfördes så hela Arktis Arktis!

9/4 2001
Karin Rehnqvist

Att bryta isen

ATT BRYTA ISEN
(Breaking the Ice)
ur ARKTIS ARKTIS!

 

Sommaren 1999 fick jag följa med den svenska polarexpeditionen ”Tundra nordväst” upp till norra Kanada. Under en månad bodde jag på en isbrytare och flögs ibland iland med helikopter, för att följa forskarnas arbete med att studera tundran. Naturen, ”det stora vilda”, ljuset, det ofta snabbt skiftande vädret, allt var överväldigande upplevelser, som sedan jag kom hem krävde att få ta musikalisk form.

Att bryta isen berättar om de vidsträckta vyerna, horisonterna, den dallrande luften när varmt och kallt möts. Och isen. Så fascinerande! Kraftfull och oerhört varierad både till form och färg. Inte alltid vacker. Inte alltid vit. När den bröts skapades stor dramatik.

Orkestern är lite annorlunda placerad än vanligt. Första- och andra-violinerna sitter mitt emot varandra, liksom också blåsarna; en av varje sort sitter till vänster om stråket och likadant på höger sida. Över stråkarnas intensiva, lite ruffiga spel kan på detta sätt blåsarnas långspunna melodi komma glidande än från höger än från vänster. Än med stort vibrato, än utan.

Ibland hämtar musiken ny kraft i ett stilla fallande – för att sedan dra igång igen.

För att komma framåt måste man våga bryta isen!

Karin Rehnqvist